A2015-24 Erfarenheter från byggmetoder med torv

Det råder en viss skepsis mot att använda torv som undergrund för vägar och järnvägar. Rätt utfört finns möjligheter att bygga bankar över torv som i obelastat tillstånd har mycket låg bärförmåga. I denna rap-port redovisas exempel på goda erfarenheter från olika byggmetoder för förstärkning och byggande av vägar och järnvägar på torvmark. Vidare diskuteras och pekas ut relativt omfattande behov av nya kunskaper avseende egenskaper, metoder och modeller för torv för att kunna effektivisera val av byggmetod.

Huvudsyftet med projektet var att genomföra en litteraturstudie för att sammanställa och analysera tidigare, huvudsakligen under de senaste cirka 15 åren avslutade projekt, nationella och internationella erfarenheter av byggande på torvmark i samband med väg- och järnvägsprojekt. En inventering av avslutade och pågående nationella projekt har utförts för erfarenhetsåterföring. Från projekten har sammanfattats, så långt som information funnits tillgänglig, för använd byggmetod: under-sökningar, dimensionering och design, uppföljningar i byggskedet och allmän erfarenhetsåterföring. Speciellt har goda exempel på byggmetoder lyfts fram. Projektet avhandlar byggande på ”torvmark” och således även jordprofiler där torv ingår tillsammans med andra jordmaterial, men med materialet torv i fokus.

Axplock av resultat från projektet:
Baserat på dokumenterad information och intervjuer med geotekniker i Sverige har ofta uttryckts att en byggmetod har ”fungerat bra” för ett visst väg- eller järnvägsobjekt. Detta konstaterande är dock som regel inte baserat på långtidsmätningar av teknisk funktionalitet, inte heller statistik för underhållsåtgärder före och efter en förstärkningsåtgärd, utan i bästa fall på en okulär besiktning några år efter färdigställande. Detta innebär att det som regel är svårt att verifiera att en byggmetod tekniskt har fungerat tillfredställande.

Vid provning i torv ger vingförsök som regel resultat som är missvisande avseende odränerad skjuvhållfasthet. Direkta skjuvförsök är det försök som betraktas som mest relevant för bestämning av odränerad skjuvhållfasthet i torv, men även för det försöket ska stor försiktighet gälla vid nyttjande av utvärderad odränerad skjuvhållfasthet.

Sannolikt behövs ett nytt teoretiskt ramverk utvecklas för att på ett bättre sätt förklara och förutsäga torvs mekaniska (spännings-töjnings) egenskaper, tillsammans med utvecklingen av ny försöksutrustning för bestämning av bland annat hållfasthetsegenskaper. Detta beroende på att befintliga teorier och modeller som tillämpas för torv är utvecklade för finkorniga jordar som saknar fibrer.

B. Vesterberg, P. Carlsson, P. Lindh (2016), Erfarenheter av byggmetoder på torvmark, SGI publikation 26